AngelHannah

Tiden har kommit för mig att sprida ut mina vingar.

2009-12-30T10:07:00.004+01:00

Året går mot sitt slut. Jag måste säga att det har varit ett bra år även om det stundtals har varit jobbigt, men det är ju så livet är och ska vara.

Nu kan jag säga att jag verkligen har ett hem, ett hus med en stor tomt. Jag kanske har hittat min plats på jorden, i alla fall en av dem. En plats där jag kan sänka ner mina rötter djupt i myllan. Där jag kan låta mig själv växa. Kanske jag kan låta min krona växa sig stark när bara mina rötter har jordat mig ordentligt.

Jag ser med spänning och förundrar på framtiden, den känns väldigt ljuv. Jag känner att jag kan börja ta form, att jag kan börja ta plats. Att jag kan låta min krativitet växa. Jag känner att jag kan vara den jag är, lite halvknäpp. Det gör inget, mina träd bara ler åt mig och säger; du lilla människa, när jag ger mig ut på promenad i skogen, våran skog. Jag vill lära känna alla delar av våra ägor, ta hand om dem.

Jag vill bygga upp en mysig tomt, fullt med mysiga platser som kan ge ro, men där det också kan finnas plats för en massa bus för barn.

Jag vill fylla min tillvaro med det vackra, med sköna ljuvligt doftande blommor.

Jag vill kunna gå ut mitt i natten och sätta mig med en kopp te en varm sommardag och se upp på alla stjärnor som finns att se från vår tomt, och bara försvinna i tankar på att jag är lite i allt det stora, men ändå så stor...

För det är där jag är nu, jag är nöjd med att vara i det lilla, i enkelheten. Samtidigt så känner jag hur jag börjar växa, hur jag kan bli så stor jag vill.

Tiden har kommit för mig att sprida ut mina vingar, det är dags att flyga snart!

Ljuset

2009-03-23T11:18:00.003+01:00

Någonstans på vägen tappade jag bort mig själv. Jag känner mig vilsen. Jag letar efter ett ljus att följa. Det finns så mycket att göra, det finns så många val. Det finns så mycket kärlek...

Men jag har vunnit något stort på vägen. Det som jag funnit är Isak, och Tomas. Just nu är de båda ljuset som jag följer, och ännu en stund så måste jag följa dem, innan jag kan ge mig iväg på egna äventyr.

Vad har framtiden i sitt sköte?

2009-01-16T10:42:00.002+01:00

Det börjar sakta sjunka in i mitt medvetande; - Jag är mamma!
Det har varit en jobbig omställning, samtidigt som det har varit underbart.
Vid vissa tillfällen har jag ångrat mig gruvligt; -Hur kunde jag vara så dum! Medan vid andra tillfällen har jag tänkt; -Varför har jag inte skaffat barn tidigare.
Tillvaron är full av motsättningar.

Nu börjar jag landa i vardagen och börjar kunna stanna upp och känna efter vem denna nya person är som jag har blivit. Johanna som person, finns hon kvar, eller är jag "bara" mamma nu?

Det börjar "pocka på" innifrån, en kreativ kraft vill fram igen. Jag vill skriva, jag vill bli författare när jag blir stor. Jag vill måla, jag vill bli konstnär när jag blir stor.
Jag ser bilder i mitt medvetande som kommer djupt ner från mitt inre. Jag börjar skapa mig tankar och bilder om min framtid. Jag ser ett hus, jag ser värme. Såklart ser jag en vedspis. Men framför allt så ser jag en kreativ lugn och skön Johanna som delar sitt liv med sin nya familj.
Jag ser en busig och lycklig Isak komma springande som ett yrväder genom rummen, han skrattar tills han kiknar och faller ihop av fnitter-utmattning, precis som hans mamma gjorde som liten.
Jag ser en Tomas som skitig under naglarna kommer in lycklig från att ha påtat runt i sina många trädgårdsland.

Jag börjar försiktigt göra upp en bild av min framtid, så som jag vill att den ska te sig.
Jag väntar med spänning.
-Vad har framtiden i sitt sköte?

En ny resa har tagit sin början.

2008-09-09T16:50:00.004+02:00

Nu har jag varit mamma i snart 3 månader och vilken resa det har varit.
Visst är lilla Isak helt underbar, när han ler och skrattar mot mig så smälter jag. Men allt annat....som jag inte hade en aning om.
Det var nog tur att jag inte visste det innan, då kanske det inte hade blivit någon Isak.

Själv var jag ett väldigt aktivt barn, och nu förstår jag hur jobbigt mina föräldrar hade det med mig.

Men jag ska göra allt jag kan för att ge Isak det han behöver och all den kärlek jag har.....

En ny resa har tagit sin början...

Väntan....

2008-01-27T21:01:00.000+01:00

Ute är det dimma och regn, liksom det kan vara innuti mig ibland. Men jag har på känn att ljuset kommer snart.

Just nu känns det som en lång väntan på, att jag ska få barn.....
Jag kan känna det sparka därinne, det är något där som lever och rör sig.

Denna tiden som är nu och de sista månaderna innan barnet kommer kanske är de enda sista stunderna på länge som jag har att vara ensam.

Jag ska försöka njuta av det så mycket jag kan.........

Plocka fram kraften!

2007-11-02T17:07:00.000+01:00

Jag känner en förändring. Det känns skönt. Det är okännt, men det är skönt.

Efter att ha arbetat i Danmark i en månad så kan jag se tillbaka på denna månad och tycka att det är skönt att det bara blev en månad. Livet som telefonförsäljare är inte det liv som jag vill ha.

Nu ska jag ta lite tid till mig själv och verkligen känna efter vad jag vill. Jag har massa idéer som ligger och bubblar och vill ut. Nu ska jag ta hand om dem när de kommer, istället för att bara stressa vidare.

Jag ska se till vad det är jag vill göra. Vad är det jag brinner för, vad vill jag spendera min tid med? Vad är viktigt för mig?

Jag tror att allt händer av en orsak, ingenting händer bara av en slump. Man måste våga se bortom det som händer, finna den röda tråden. Vi är alla knutna till varandra vare sig vi vill tro det eller ej.

Vad är det som är unikt med mig, varför är jag här? Vad kan jag åstakomma? Jag tror att jag har en onorm potential, att vi alla har det, men att vi inte vill utforska det.

Jag läste precis någonstans att: det som vi är rädda för är inte att vi inte kan räcka till, det vi egentligen är rädda för är att vi har en så enorm potential att vi inte vågar utforska den. Vi har alla en sån kraft. Jag tror att det är dags att jag plockar fram min....

Tankarna går innåt.

2007-07-25T19:55:00.000+02:00

Tankarna går innåt igen. In i mig själv.

Med tiden har jag lärt mig att tycka om att vara här. Här finns ett lugn som jag aldrig tidigare kännt.

Att vända sig innåt.

Jag vänder mig bort.

Jag ser upp mot himlen och kan se molnen i fantastiska kreationer. En himmel med blått.

I denna ensamhet som jag skapar för mig själv så känner jag hur jag sakta kan vakna igen. Hur jag fyller på mina energiförråd.

Men jag vill inte släppa taget än om det som jag just funnit.

En stilla ensamhet full av rum, full av ro...

Vägskäl!

2007-07-22T12:37:00.000+02:00

Månen står stilla, och jag med den.

Jag har ett behov av rörelse, för mycket stillastående känns inte bra.

Jag har ett behov av nya utmaningar.

Åt vilket håll ska jag gå?

Bröllop, del 1!

2007-06-28T20:13:00.000+02:00

Solen skiner! Solen skiner över mitt liv. Ljuset lägger sig som en skyddande hinna runt mig och jag känner mig oövervinnerlig.

Jag lever i den bästa av världar. Jag har skapat mitt liv och jag har gjort det bra.

En ny fas har inletts.

Jag ser på mitt vänstra ringfinger inte bara en ring utan två som vittnar om att jag inte längre är ensam.

Jag trodde nog aldrig att det skulle kännas någon skillnad rent konkret att gifta sig, men det var som om att kärleken växte, som om att mitt hjärta blev lite större, att min kärlek till Tomas blev större.

Jag känner mig närmare jorden nu, jag har fått en ny slags tillhörighet. Jorden kallar på mig, den vill knyta mig till sig. Jag kan känna en skillnad i energierna. Samtidigt så vaknar sakta en ny längtan, en längtan att dela något annat med min kärlek... En förening på det rent fysiska planet, den förening som leder till tillökning...

Nu är det bara nästa ceremoni kvar, sen kommer vi att vara gifta på riktigt. Då skapar vi vår egen personliga ceremoni, vi ingår i ett heligt förbund med varandra. Denna dag vill vi göra extra speciell och därför så delar vi den med våra nära och kära.

Men just nu kan jag bara tänka,
-Hoppas vädret håller i sig. (jag skickar samtidigt en bön till vädergudarna "låt din sol lysa på oss denna andra vigseldag)!

En vecka kvar!

2007-06-15T21:20:00.000+02:00

Idag är det precis en vecka kvar.....Sedan är jag en gift Johanna.
Det känns faktiskt inte alls konstigt, det känns riktigt bra. Jag vet att det är på riktigt. Jag vet vad jag vill. Jag har valt....... Jag har valt rätt!

Tankar...

2007-05-24T22:21:00.000+02:00

Det känns alltid som att det fattas någonting, som om jag flyr från min inre kärna. Vad finns det där som jag är så rädd för?

Energin flödar nu fritt i kroppen igen!

I varje ögonblick

2007-05-17T15:14:00.000+02:00

I varje ögonblick väljer vi vilken väg vi ska gå. Vi tillåter oss själva att gå vilse. Vi väljer att blunda, om så bara för en liten stund. Sen glömmer vi bort att titta efter vägen och till sist har vi gått vilse och vet knappt vilken väg som är fram eller vart vi kom ifrån.

Sen kommer verkligheten springande mot oss med all sin kraft.

Jag vet att mina änglar just nu vandrar med mig. Denna stund är full av kraft. Allt är rött. Nu byggs grunden. Alla mina sinnen måste vara skärpta.
(De är så skärpta att jag kan känna hur mina ögon ser sådant som egentligen inte är här, inte i vår dimension).

Jag kan känna att allt ställs på sin spets. Då är det lätt att falla men stupet känns väldigt långt borta. Nu är det dags att ändra kurs. Något annat finns nära nu, något helt nytt. Jag kan känna kärlek vid min sida. Gamla misstag suddas bort, det är nu det börjar.

Vi håller på att bygga något nytt tillsammans.

Inbjudningskorten ska skickas till helgen. Ceremonin håller på att planeras. Tyget till klänningen är köpt. Alla papper till myndigheterna är skickade. Semestern är fixad. Allt har börjar rulla.
Snart blir det bröllop...

Kom vår!

2007-03-18T11:43:00.000+01:00

Jag har kännt att mitt liv har varit tråkigt ett tag nu. Jag har kännt mig tråkig. Mitt liv kommer aldrig riktigt igång. Jag känner mig vilsen. Vad är mitt nästa steg. Vad vill jag egentligen? Samma frågor som alltid. När ska jag hitta min väg och det som jag vill brinna för?

Lyssnar på Nelly Furtado. Jag tror att jag har saknat musik, det får mig verkligen att känna mig mer levande!

Kan inte våren komma på allvar nu? Jag vill kunna sitta ute i solen och njuta av vörmen från solens strålar och kanske en kaffe samtidigt, och lite musik!

Kom vår och ta mig i dina armar och tina resten av den långa vintern som fortfarande ligger virad runt min kropp. Tvinga vintern och kylan ner på knä. Ta dina varma strålar och tina allt som är fruset. Rensa bort allt det som är dött. Släpp taget om det gamla som inte längre har någon plats i denna verklighet.

Få mig att vakna och älska livet igen....Få mig att älska igen!

Jag vill vakna och se livet med nya ögon! Se det vackra som jag vet finns där. Jag vill känna allt levade i naturen.

Jag tror att det är dags att skaffa bil, jag känner en längtan ut i naturen. Jag vill känna den friheten igen att man bara kan sätta sig i en bil och ta sig iväg, när och hur man vill!

Så kom lilla bil till mig!

Stormen är över

2007-02-19T09:46:00.000+01:00

Stormen är över, den nådde sin kulmen igår.

Kvällens mörker tog mig i sin famn och vaggade mig över till den andra sidan.

Jag kan se ljuset nu. Snart är det över!

Jag kan fortfarande känna spår av den i min kropp, men jag finns inte längre i dess våld. Mina muskler slappnar åter av. Jag behöver inte vara på helspänn längre. Faran som lurade är nu borta, för denna stunden.

Ljuset finns därborta, även om jag inte ser det så kan jag känna det, och det är inte illa!

Att skillnaden mellan dalarna och dagarna på berget med myckets solljus kan vara så långt ifrån varandra. Mellan avgrunden och det vackra.....

Livet!

2007-02-17T21:20:00.000+01:00

Idag vet jag inte alls hur jag ska börja. För jag vet inte var jag är, eller hur det ska sluta. Jag står mitt i. Det finns så många val. Det finns så många jag, som vill så mycket olika saker. Just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag försöker bara att andas och ta en dag i taget. Det har jag nog lärt mig av livet. Att vänta och se, att vara tålmodig.

Men det är svårt, så svårt. Livet är här och nu. Men det är svårt att stanna här. Det är så lätt att släppa taget och drömma sig bort till andra platser och tider.

Just är det mycket minnen som far igenom mig, åter igen så tvingas jag genomleva saker en gång till. Som vanligt mycket bra, men också mycket som tär på min själ. Kanske är det därför jag just nu är så trött. Jag låter mig själv gå tillbaka, jag låter min energi gå tillbaka till det som inte finns kvar, det som inte kan ge mig någon ny energi. Det gör mig sorgsen. Jag vill ta ett steg in i mig själv och bara gråta.

Jag önskar ibland att jag kunde släppa taget om det som varit, att jag skulle kunna radera det. Och bara se framåt. Det förflutna är bara skuggor. De blir mörkare och mörkare för var dag. Men i detta mörker så har det funnits så mycket vackert. Så mycket kärlek. Så mycket som inte längre finns kvar.

Det finns mycket som jag saknar, mycket som rubbar mig i grunden. Jag vet att allt som har hänt har varit till det bättre, men ibland så önskar jag att jag gjort saker annorlunda. Det har gjort att jag nu helt och hållet står ensam. Samtidigt som jag aldrig haft så många vänner som nu. Jag är ensam, tillsammans med andra...

Trorts detta...
Jag tror att jag mår bättre nu än på väldigt länge. Jag har accepterat att det finns olika årstider och att dessa påverkar oss väldigt mycket. Just nu är det vinter, snart vår. Det är fortfarande tid för vila och tillbakadragande. Fröet är satt i jorden, det gror. Jag har satt mina frön, de ligger nu och slumrar. Jag kan känna att energin håller på att komma tillbaka, sakta men säkert. Våren börjar närma sig. Livet börjar komma tillbaka! Jag hoppas att det sker ganska snart....

Tankar runt måndagens session!

2007-02-06T17:19:00.000+01:00

Tankar runt måndagens session.

Det är underbart att möta och bara vara och se vad som vill komma upp till ytan. Det får mig att stanna upp och bli mer medveten om mig själv. Jag har svårt att finna de tillstånd som vi finner tillsammans. Jag ser det som en stor gåva.

Jag är väldigt tacksam för att vi fortfarande kan träffas och mötas på de sätt som vi gör. Jag kan känna mig helt trygg med dig. Jag är inte rädd för saker som kan komma upp, mycket beror på att vi talar samma språk, det som jag säger till dig är inte konstiga för dig. Du tittar inte konstigt på mig, utan du ser mig bara växa. Du lockar fram saker i mig som jag annars skulle ha svårt att få fram. Du får mig att våga möta det. Jag vet att jag borde försöka vara mer stilla och låta saker komma mer när jag är själv. I mötet med dig gör det mig mer medveten, om att det finns så mycket mer innuti. Allt jag behöver göra är att sluta mina ögon.

Jag hoppas att vi kan hitta en balans, en gemensam plattform att stå på. Jag tror att vi båda kan lära mycket av varandra. Det är också en gåva att få dela erfarenheter och byta kunskaper i en miljö som är så trygg.

Jag förstår din längtan. Jag hoppas att du kan se bortom den. Jag skulle önska att jag inte påverkade dig så mycket. Men just nu finns det inte så mycket jag kan göra, mer än att lyssna och försöka möta dig.

Jag vill forstätta att träffas dessa dagar.

Saker börjar falla på plats!

2007-01-30T19:04:00.000+01:00

Ännu en ledig dag. Jag tycker mig kunna hantera dem bättre nu än innan. Jag kan ta tillvara på min tid. Jag kan faktiskt bara vara. Jag behöver inte planera hela min dag. Jag vaknar, låter min klocka ringa några gånger innan jag går upp. Kelar lite med katterna, går upp, myser runt lite. Just idag blev det en del kaffe innan frukost. Kaffe, som jag längtat efter redan sedan dagen innan.

Jag kan känna en förändring i mina energier. Jag vet att jag pratat om det tidigare, men jag känner att det blir mer och mer tydligt. Jag tror att jag sjunker in i mig själv. Jag gör mig hemmastadd. Jag tycker om att vara här. Jag börjar tycka mer och mer om mig själv.

Konstigt låter det, det är väl självklart att man ska tycka om sig själv. Jag kommer ihåg en tid då jag kunde titta ner på mina händer och undra vems dem var. Jag var helt främmande för mig själv. Jag trivdes inte med mig själv och min kropp. Jag minns att det var skönt att sova, för under sömnen så var jag inte fast vid min kropp på samma sätt, jag kunde flyga. Jag kan fortfarande få samma känsla, men inte lika starkt.

En tanke har börjat växa sig starkare, en tanke om en eko-by, ett ställe att dela sitt liv med andra som har liknande värderingar som jag har. Sedan har jag funderat på var jag vill att den ska finnas, så jag har bestämmt mig för att söka på nätet efter platser med varmare klimat. Jag har alltid drömmt om att flytta på mig, så det ska bli spännade att leta.

Saker börjar falla på plats!

.....

Formas

2007-01-04T09:28:00.000+01:00

Vi smälter in i varandra.

Vi formas av varandra.

I kärlek!

Du är en del av kärleken!

2007-01-02T21:18:00.000+01:00

Just nu känner jag mig väldigt tom innuti. Som om att mitt liv är tråkigt. Årstiden är tråkig.
Jag kan känna att jag mår bra, men jag har tråkigt. Jag har inget som jag ser fram emot. Det som jag kan se fram emot ligger så långt fram i tiden.

Jag funderar på om jag ska gå någon kurs? Komma igång med träningen ordentligt så att jag kan känna mig trött i kroppen, inte bara på livet.

Jag kanske ska komma igång med mitt skrivande, med mina olika kreativa projekt, fika med alla de vänner som jag känner att jag aldrig har tid att fika med? Men jag har så svårt att hitta inspiration till det?

Tråkigt!

Tråkigt!

Jag försöker övertyga mig om att det är vädret? Årstiden! Att jag är utmattad efter att ha jobbat för mycket, att det bildas ett slags vakum efter, som om att jag använde för mycket energi så att jag ligger på minus, att jag nu måste jobba för att komma på plus igen.

Kanske träning skulle vara bra ändå, eller klättring, spänningen. Gud vad jag vill ha in mer spänning i tillvaron...

Motivation, det är det som jag saknar!

"Ta ett djupt andetag och låt energin flöda genom dig, försök att se ljuset. Du vet att det finns där bortom molnen. Far igenom molnen, känn värmen! Känn energin komma tillbaka till dig. Känn värmen, känn ljuset! Andas!"

Allt sker i cykler, livet igenom. Denna tid är en tid att dra sig undan, in i sig själv för att hämta kraft. Gör sådant som du mår bra av. Lyssna till musiken som får dina tankar att fara iväg. Dröm dig bort till andra världar för att sedan landa i denna igen, pånyttfödd.
Försök att se allt de possitiva som omger dig just nu, var tacksam för de gåvor som du får varje dag, var tacksam för de människor som du delar din vardag med. Se kärleken som flödar vart du än går. Du är en del av den kärleken!

Ett år har gått, det nya står på min tröskel!

2006-12-31T18:25:00.000+01:00

Idag är det den sista dagen på året. Jag kan känna att jag samlar alla de intryck som jag kännt under året för att knyta ihop detta år.
Denna gång har det varit tungt, så mycket har hänt under året som gått, så mycket bra och så mycket dåligt.

Det är som om minnena kommer tillbaka till mig ett och ett. Vissa tar medan andra ger. Det är som att göra samma resa ännu en gång. Jag känner hur jag kläds av, hur jag står naken inför det nya året. Jag känner mig avskalad. Det finns bara skinn och ben kvar och blodet som pumpas genom mina ådror.

Så vad vill jag då med det nya året? Vem vill jag vara, vad vill jag åstadkomma?

Medan jag sitter här och skriver och dricker min cider så forsar musik från Buddha bar ur mina högtalare. Jag har svårt att sitta still.

En vännina säger att nu måste det hända något i livet annars så kan hon hänga sig meddetsamma. Kanske är det så, det är dags att börja leva mer här och nu. Det har varit svårt den senaste tiden, så många minnen som kommer tillbaka till mig. Jag vill se dem och tacka dem för vad det har att ge och sedan låta dem försvinna igen, dunsta bort eller förvandlas till sand och blåsa bort, ut genom fönstret. De har inget mer att ge mig nu. Jag vill göra plats för det nya!

Inför det nya året. Vad vill jag med det.....
-

Tankar innan jul!

2006-12-11T18:08:00.000+01:00

Det växer en ro i mig. I möten med andra människor så kan jag känna att någonting har förändrats. Jag har förändrats.

Livet är en resa som hela tiden händer just nu. I allt det som finns runt oss kan vi lära oss så mycket av.

Jag har tagit mig in i det lilla. En liten men väldigt gemytlig värld. Här kan jag känna att jag räcker till. Jag är inte alls så liten som jag tidigare trodde att jag var. Här känner jag att jag kan växa. Här finns trygghet. Här finns; ligga länge i sängen på morgonen. Här finns två härliga katter och en härlig man vid min sida.

Jag tycker om att blunda. Då stänger jag av de överflöd som jag tycker finns i min värld. Då kan jag fokusera, känna. Sedan när jag är redo så kan jag öppna ögonen. Jag stänger mina ögon för att öppna upp för en ny mångfaceterad värld. Det är skönt. Där är det bara mina värderingar och ingen annans.

Samtidigt som min värld levs i det lilla så blir världen mindre. De människor som rör sig i min närhet blir mycket mer mina medmänniskor. När jag går in i mig själv så finns det plats för så många fler. Rädslor försvinner. Jag kan vara närvarande, jag kan släppa in. Jag behöver inte stänga ute. Det är en sån känsla av frihet och frid. Vetskapen om att vi alla är sammanflätade på något sätt växer. Jag tror att jag snart kan känna det.

Världen, den lilla, växer!

"The springtime of Lovers has come,
that this dust bowl may become a garden;
the proclamation of heaven has come,
that the bird of the soul may rise in flight.
The sea becomes full of pearls,
the salt marsh becomes sweet as kauthar,
the stone becomes a ruby from the mine,
the body becomes wholly soul."

Rumi

lite jul innan jul!

2006-12-06T16:41:00.000+01:00

Julen är snart här, knackar på vår dörr. Vad det innebär för andra är jag inte riktigt säker på, men för mig innebär det stress. Jag känner mig helt slut i kroppen. Så idag är jag evigt tacksam att jag är ledig. Från och med nu så kommer tempot att öka.

Så idag har jag sovit länge, pysslat lite med att göra halsband, fikat med en tjej som jag inte känner så mycket, men som jag känner väldigt mycket för. Vissa människor bara dras man till. Jag tror att vi har mycket att ge varandra, våra vägar korsas just nu av en anledning, får se vad som dyker upp i framtiden.

Jag är så trött och har ont i magen, jag måste still mig känner jag, lägga alla måsten åt sidan ett tag, bara vara.

Jag kan redan känna att jag saknar mig själv, jag är väldigt mycket i tanken. Jag vill komma ner i kroppen igen. Nu när jag har lärt mig att vara här så vill jag inte förlora det.

Förra helgen gick jag andra stegen i en kurs i "medial utveckling". Denna gången arbetade vi en del med våra chakran i kombination med eteriska oljor. Dessa dagar är så fantastiska. Jag kan inte säga direkt vad jag lär mig, jag är främst så tacksam för alla fina möten i en väldigt avslappnad miljö. Det är så skönt att ha en grupp som man känner sig så trygg i. Det är som en resa som vi gör tillsammans, en resa in i våra kroppar. Bara jag tänker tillbaka så kan jag känna hur jag sakta far innåt i mig själv, dit där jag kan slappna av och bara vara. Det är som att sjunka in i det varma och trygga där jag kan fånga in ny energi så att jag orkar med morgondagen.

Jag ska nog bara sitta ett tag och vara, sen tänkte jag försöka sprida lite dofter av jul i lägenheten genom att baka lite. Lite jul innan jul tänkte jag att det skulle bli i år. Resten få jag ta efter jul, när jag riktigt kan njuta av det.

Jag fäller mina löv.

2006-11-23T10:46:00.000+01:00

Jag är ledig idag. Det känns underbart. Jag har en hel dag framför mig som jag kan göra vad jag vill på.

Två mornar i rad har jag legat still i sängen och låtit mina tankar vandra. Jag har låtit bilder formas i mitt inre. Jag släpper taget för att se vad som kan hända.
Bilder dyker upp. Jag funderar på min framtid. Vilket ska bli nästa steg?

Just nu ska jag vila i tillvaron och bara göra det som vinterna vill att jag ska göra. Jag drar mig innåt. Hela året har varot ett väldigt aktivt år, nu samlar jag mig själv för att skapa nya energier. Skapa ny kraft.

Träden fäller sina löv, liksom jag fäller mina.
Jag tar ett djupt andetag, väntar på språnget...

Längtan till liv

2006-11-22T21:25:00.000+01:00

ibland så kan jag känna en rädsla i bröstet. En rädsla av att inte räcka till. Sen kommer frågorna snabbt. Varför finns jag på denna planet.

Jag tror att jag har ett annat hem någonstans dit min själ längtar. Liksom min ständiga längtan till solen.

När börjar livet?

2006-11-19T18:12:00.000+01:00

När börjar livet?
När börjar jag med att göra det som jag verkligen vill göra?
Vad vill jag egentligen göra?

Jag har alltid haft en fantasi där jag helt plötsligt försvinner från mitt vanliga liv. Det är skönt att leka med tanken. För där i fantasin kan vad som helst hända. Där finns inga begränsningar. Här kan jag leka;

”Jag väntar på bussen. Det är kallt ute. Jag knyter halsduken lite närmare kroppen. Stänger kylan ute. Frosten leker med träden, färgar allt vitt och kallt. Löven som förr var fulla med liv är nu stela. Ingen energi rör sig längre längst dess nerver. Träden har vänt sig innåt mot sig själva. Jag vill också vända mig innåt. Eller kanske utåt?

Min buss far förbi, jag ser den som i dimma fara förbi.
Jag måste bort.
Jag vänder hem, med tunga steg går jag längst gatan, snön har börjat falla genom mörkret. Ett beslut håller på att fattas.
Väl hemma kan jag känna tystnaden, lugnet som just nu är alltför lugnt. Spänningen stiger.

I lådan tar jag passet. Jag ber mina änglar komma med mig. Jag ser ner på mina små troll som står och vill kela. Små katter….
På lappen skriver jag
”Jag måste fara! Jag måste…”

Jag känner inombords att jag håller på att tyna bort. Jag måste få samla alla de delar som är jag och lägga ett nytt pussel. Jag måste hitta min sanning i den röra som just nu är jag.
Utanför fönstret ser jag ett ljus glimma till. Det lockar på med att följa med och mitt hjärta hoppar till.

När jag sitter på flyget mot främmande länder så kan jag känna ett hopp tändas, samtidigt som en sorg stor som havet breder ut sig. Jag håller på att slitas i bitar. Och jag låter det ske. Jag låter alla känslor komma över mig, låter de skölja över mig. Nu finns ingenting kvar. Ingenting alls. Men i all denna aska så tänds hoppets låga. Allt kommer att bli bra. Jag måste känna solen i ansiktet, låta den tränga in i min själ".

Detta är en tanke som i många år har funnits i mig. Den har varit som en räddning många gånger, att när som helst så kan man släppa taget. Varje dag är en ny dag.

Just nu trivs jag bra där jag är, min resa sker här och nu. Jag har inget behov av andra äventyr än de som sker mitt i bland oss.

Rörelse

2006-11-12T22:17:00.000+01:00

Lugnet lägrar sig över mig. Jag kan känna dess tyngd. Som ett varmt täcke. Just nu värmer det skönt. Just nu känns det som om det är morgon och jag kan ligga kvar under täcket, länge.
Tyngd.

Är det så att vi formar vårt eget öde? finns det någon eller något som styr våra handlingar. Är mina tankar bara mina egna?
Är mina känslor bara mina egna?

Som så många gånger förr så kan jag känna hur det rör sig, mina tankar och mina känslor.
Jag har släppt en tanke fri som fortplantar sig genom världen, tiden. Jag gav den liv och lät den fara iväg, som en fågel på uppdrag. Tids nog ska den komma tillbaka till mig och berätta...

Att vara stilla i rörelse. Att känna men samtidigt inte. Att se utan att uppleva.

Kanske är det så att jag nu står i stormens öga och låter världen runt röra sig, medan jag står stilla, här och nu.

Jag hör musiken. I den kan jag vara. Jag kan släppa tanken fri för en stund. Det är skönt. Jag kan känna hur jag släpper en del av mig själv fri. Jag har ett behov av att känna mig fri.

Att vara fri kan vara som att vara ensam, men att vara fri kan också vara att vara stark, i sig själv.

Jag vänder mig innåt, jag vänder mig mot rörelsen därinne. Jag vänder mig till mitt mysterium. Jag lär känna mig själv hela tiden. Det är som att jag vaknar och för första gången ser livet med öppna ögon, redo för allt det nya.

Samsara- förlovningsringar

2006-11-12T18:24:00.000+01:00

Det har varit en underbar helg. Före helgen trodde jag att jag skulle falla i bitar, lite för mycket stress kan få mig att känna mig helt tömd, men nu efter helgen så känner jag mig helt full av ny energi. Mycket på grund av dansandet i fredags och den underbara work-shopen "passion in motion".

Samsara hade nämligen premiär i Malmö i fredags. Så underbart. Mycket nya möten och många nya små segrar inom mig. Det är så spännande att möta hinder i sig själv och sedan lyckas med att överkomma dem.

Jag känner mig så glad och full av energi.

Gårdagen avslutades med middag på Mando med goda vänner, och sedan spel och film hemma.

Idag har tempot varit väldigt långsamt, men så skönt. Jag börjar vänja mig vid det lugna. Jag börjar kunna njuta av det.

Små mirakel sker varje dag!

Jag tycker mig känna mig som en liten hippie-tjej igen. Det var så skönt att utnyttja stora delar av dansgolvet, dansa med olika människor och känna energin flöda i kroppen, följa kroppens rytm och vilja utan att känna att någonting är konstigt. Som att vara ett med sin kropp, utan att hjärnan och dess regler går in och styr.
Kroppen känner dock av att det var en massa dansade, lite ont i fötterna som dansade barfota flera timmar i sträck. Men själen mår underbart!

Dikter till mitt ofödda barn

2006-10-30T10:11:00.000+01:00

”Dikter till mitt ofödda barn”

Stilla, stilla.
Du finns inom mig. Jag kan känna dig. Din själ och min själ är densamma.
Du väntar på mig, men jag är inte redo än, men min kärlek till dig finns hos mig. Du kommer att vara välkommen den dagen vi tillsammans väljer att det är dags. Vilket äventyr vi ska skapa, du och jag. Du och Jag.

Du är närmare nu än vad du varit tidigare. Du kommer till mig i perioder, som för att hälsa på och säga att det snart är dags. Otålig är du, liksom din blivande mor.

Hon ser upp mot månen, hennes resa är snart till enda. Väntan har varit lång.
Det finns en närvaro i luften, liksom mystisk och närvarande. En längtan. Är det en saknad? Som att någonting fattas?
Har det inte alltid fattats något.

Länken bröts i begynnelsen. Sedan har längtan varit en drift, som manat henne frammåt, drivit henne att fortsätta.
Ensam har vägen varit, men med tiden så har vägen kärleken sakta funnit.
Jag är så tacksam att du vandrar med mig, min lilla hand i din.

När jag har kännt det som om att jag stått vid kanten av en ruin så har du funnits där, vägrat släppa taget.
De stunder då jag tvivlat på allt så har du viskat i mitt öra att det finns något större, något som har en mening. Att jag är viktig i mitt liv.

Nu när jag ser tillbaka på mina spår så kan jag se hur det nu är lättare och ljusare än vad de varit innan. Jag kan känna att den slöja som funnits framför mig under en lång tid är borta. Hela min tillvaro är klarare.
När jag ser mig själv i spegeln så kan jag se hur mina ögon har ändrats, hur hela jag lyser på ett helt annat sätt än tidigare.
Vägen har varit svår, stundtals har terrängen varit hemsk, men nu har jag nått en platå där jag kan stå och se ut över det som jag har åstadkommit.
Mitt hjärta lyser. Jag är stolt över den jag har blivit. Jag är stolt över att vara den jag är idag. Jag kan känna klar kärlek stråla från mitt hjärta. Vissa saker kan jag ångra, men av allt så har jag lärt mig otroligt mycket, av livet.

Jag vill stå stilla i allt som är jag för ett tag, sedan när jag har vuxit mig riktigt stark och när min grund är solid så vill jag fortsätta min vandring, men min lilla hand i din.

Kvällen är här igen!

2006-10-26T21:39:00.000+02:00

Kvällen är här igen. Genom mina högtalare hör jag musik som gör mig lugn innuti. Min värld har börjat växa i takt med att jag stänger världen ute. Det är som om en slags balans måste jämna ut sig. De yttre rösterna tystnar och jag får kontakt med mitt inre.
Jag kan höra min egen inre röst, jag kan känna min puls, ljudet av mitt liv.
Jag känner mig otroligt levande…

Visst är det jobbigt de dagar då det aldrig riktigt blir ljust, när det är svårt att öppna ögonen på morgonen.
En vän till mig sa att jag ska stäcka ut handen mot det mörka okända. I det kan jag finna styrka. I det kan jag finna näring. Där det ser ut att ingenting finnas finns det oändliga…

Jag har börjar drömma en massa. Jag känner att jag måste skriva ner det som kommer till mig under natten i ett försök att ytterligare lyssna innåt.

Nu ska jag ta min tillflykt till badkaret innan jag låter natten svepa iväg mig till nya äventyr.

Nytt blod, ny kärlek

2006-10-11T23:46:00.000+02:00

Klockan är mycket, egentligen borde jag ligga i sängen och sova. Men jag kan inte eller vill inte....
Det är så många tankar som far runt. Lika bra att jag sätter mig ner och skriver, tömmer mig. Det finns inte så mycket att göra när inte ens drömmarna vill komma.

Som alltid så fastnar några ord och ligger där och gnager.

"Jag kan fortfarande känna dina händer runt mitt hjärta, men inte lika tydligt som förr. Jag kan känna dess avtryck. Blodet börjar strömma igenom igen, sköjer bort det som varit. Minnena suddas ut, blir suddiga i kanten. Det som har varit försvinner och ger plats åt det nya. Nytt blod bildas, ny kärlek."

Från sovrummet kan jag känna värme, en slags värme som lägger sig om mitt hjärta.
En vän sa till mig häromdagen att hon ville träffa någon som hon kunde dela sin själ med? Tänk om det är det jag har hittat?

Det är ideligen en kamp om att se vilka behov jag har och vilka krav jag har på min omgivning. Många gånger så kan jag känna att saker som jag vill få bekräftade är mina egna "hjärn-spöken". Ingen i hela världen kan fylla dessa behov utom jag själv. Hur kan jag i så många år ha försökt få min omgivning att fylla dem till mig. Alla svar finns ju i mig själv.

Tröttheten börjar komma. Nu vill jag krypa ner i den redan uppvärmda sängen och kramas och låta drömmen fånga mig när jag faller, faller i sömn.

funderingar över en drink

2006-10-10T22:06:00.000+02:00

Världen snurrar och jag med den...
Med en katt i knäet så sitter jag och funderar över livet och alla som jag möter. Världen känns både stor och liten.

Jag har haft en förmåga att träffa människor på olika sätt. Idag tog jag en drink med en tjej som jag inte känner alls men som jag bara träffat vid lite olika tillfällen. Det var ganska mysigt att sitta och småprata och få en inblick i en annan människas liv. Jämföra erfarenheter. Det som var skönt med att träffa denna tjejen var att det som vi pratade om var inte bara tomt prat. Jag är trött på tomt prat, till vilken nytta är det?

Vad hade jag velat säga till dig om jag hade kunnat. Vilka ord hade jag valt att använda? Hade jag varit hård mot dig eller skulle jag se i mitt hjärta efter mjuka ord som hade träffat ditt hjärta. Hade jag kunnat se på dig med samma kärlek som jag ser på mig själv?

Jag önskar att jag kunde måla en tavla och i den fånga alla känslor i. Om jag skulle kunna i mitt inre och föra över det som jag känner till duken, och få det att stanna där..

Din makt

2006-10-01T13:49:00.000+02:00

Jag vill att du ska veta att du inte skrämmer mig på samma sätt längre. Din makt över mig är bruten...
Din makt över mig är bruten...

Den rädsla som fanns där är inte längre lika stor!

Din makt över mig är bruten....

...

Passager

2006-10-01T12:17:00.000+02:00

Idag hade jag behövt skriva en massa, det finns mycket i mig som vill ut. Många nya tankar som far igenom mig som jag skulle vilja fånga...

Men efter att en av mina bästa vänner imorse dök upp på MSN igen efter en tids frånvaro och berättade att hans föräldrar gått bort med bara 3 veckors mellanrum blir det som jag vill skriva inte lika viktigt/tungt längre. En del av mig domnar bort, jag blir tyngre och jag känner mina tårar komma.

Jag blir extra påverkad av detta för att hans föräldrar och mina var relativt jämngamla.

Min fine vän. Mina tankar finns hos dig!

Måste jag skrika högt?

2006-09-29T23:00:00.000+02:00

Jag skulle just nu bara vilja öppna mitt hjärta och låta allt forsa fram. Det känns som om det är något som trycker mot bröstet. Det är något som jag inte är nöjd med. Jag vet inte vad. Det är fredag kväll, jag är ledig imorgon och på söndag. Så mycket tid och jag kan inte komma på någonting som jag vill göra. Konstigt. Jag har en idée om att de flesta människor ser fram emot dagar då de inte har någonting att göra. För mig är det skrämmande.
Jag sitter och funderar, ska jag fara dit eller dit. Jag kanske ska se om jag kan fara ut och rida, jag som bara suttit på en häst ett par gånger i mitt liv....
Jag skulle kunna fara ut i naturen och bara känna den...
Eller försöka hämta kraft vid havet.

Jag tycker att det är underligt att jag kan känna mig så tom innuti....

Vad lever jag för?

Kan ingen möta mig här? Måste jag skrika högt? Högre??

Jag har fastnat i drömmar på morgonen, sköna drömmar, som får mig att trycka på snoze och dra täcket lite närmare och mysa ner mig ytterligare. Bara för att få fortsätta drömma.

-Vad rymmer du ifrån?
-Jag rymmer ifrån mig själv, till mig själv. Jag kramar mig hårdare och blundar. Där ser jag ljuset som aldrig kommer att sluta brinna. Jag måste hålla lågan vid liv, ännu en vinter. Jag vet ju hur skönt det känns att med en kopp te förflytta sig utanför fönstret till regnet som faller ner mot gatan, utan att bli blöt. Jag vet ju att solen finns där ovanför molnen. Jag måste bara ta mig igenom de lager av moln som skymmer min vän.
Jag vill inte längre rymma!

-Sluta rymma ifrån kärleken!!!

Rummet ligger stilla, natten närmar sig, men jag är inte redo att fångas av den än. Jag vill hålla mig här, levande ett tag till. Jag vill känna musiken strömma genom mig ytterligare ett tag, även om jag kan känna tröttheten närma sig. Idag har varit ytterligare en bra dag, en lätt och skön dag, en dag där jag tycker väldigt bra om mig själv, om den jag är.

Ljus Gemenskap

2006-09-20T10:57:00.000+02:00

Jag sitter och "laddar" inför träningen, men jag är så glad i kroppen och själen att jag bara måste skriva lite innan det bär av ner till gymet.

Hjälp har dykt upp från oväntat håll. Nu kommer det från alla håll. Jag känner mig oändligt tacksam. Tacksam för all hjälp, och för att det faktiskt är för att jag har vågat be om hjälpen. Att jag på ett sätt inte är ensam, vad jag än gör så kan jag aldrig vara ensam mer. Det känns konstigt, det är som en insikt har givits mig. Det är som om att jag kan känna att det är sannt. För en gång skull kan jag känna det, jag kan nästan ta på det.

Det känns underbart!

Jag kan bara säga att jag känner mig väldignad!
Det ska jag fira med att träna!

"Love flows!!"

Det lyser ett ljus i fjärran. Det är en del av mig. De lyser genom mig. Jag är beroende av ljuset på samma sätt som det är beroende av mig.
Tillsammans ska vi lysa, för vi är inte två utan en!

Kärleken!

2006-09-19T08:07:00.000+02:00

"Det är när kärleken får flöda fritt som den är som starkast".

Kontakt-improvisation

2006-09-18T21:01:00.000+02:00

Jag försöker hitta nya sätt att leda in ljus i min själ. Ett sätt är genom healing.

Ett annat sätt är att dansa. Dansa är underbart.

I helgen bar det av till den "Grå Halle" på Christiania i Köpenhamn. Ett äventyr som började med mat tillsammans med mysiga människor, så öppna och fulla av liv. Sedan gick den underbara kvällen vidare med någonting helt nytt och väldigt spännande, nämligen workshop i kontakt-improvisation, en sorts dans. Man håller kontakten med sin partner, och man använde den andres impulser, och följer med eller emot om man så vill.

http://www.avartdans.se/

Jag är så glad när jag kommer iväg på dessa äventyr, jag känner mig så mycket mer levande efter.

Levande i livet!

Solen!

2006-09-13T21:35:00.000+02:00

Den 13:e September. Havet har legat stilla hela dagen. Solen har välsignat mig. Såhär en dag i mitten av september.

Och till slut- Havet!

2006-09-13T09:08:00.000+02:00

Solen skiner, himlen är klart blå, underbart. Och jag är ledig. Jag fick faktiskt färg i ansiktet igår. Det känns som att jag har semester. Jag tycker mig ha förtjänat det.

Det är mycket som far runt i mitt huvud nu, mycket oro inför hösten och den mörka årstiden. Det är konstigt hur alla dessa rädslor håller mig fången.

Men ännu en stund ska jag njuta av solen. Först lite frukost och läsa bok, sen träning och till slut- Havet!

Ännu en stund är du nära

2006-09-06T23:12:00.000+02:00

Jag önskar att jag kunde dela mig själv med dig.
Jag vill, jag vill.

Jag önskar att du kunde ta del av mig när jag inte längre befinner mig här. När jag inte längre orkar med, när jag sluter mig i mig själv- Jag önskar att du kunde följa med mig in i min värld.

Det är som att befinna sig i ett land av dimma. Slöjorna sköljer över mig, tar mig bort från dig.
Jag kan se i dina ögon ett främlingskap, någonting jag inte kan greppa. Mina ögon kan inte möta dina...

Det finns ett främlingskap som leder mig bort, bort till ensamheten som jag frukar så. Den är som en demon, en drake som ryter med sina väldiga gap. Det verkar mig större än vad jag kan hantera....

...Nu får jag ligga i ditt knä och känna närhet. Samtidigt känner jag hur jag åter närmar mig välden, som nu inte känns mig lika hård.

Konturerna mjuknar, morgondagen är nära. Tröttheten är över mig. Ännu lite längre vill jag känna dig nära, suga trygghet ur den du är...

Havets vågor i hösten

2006-09-04T19:57:00.000+02:00

Det var svårt att komma upp ur sängen i morse. Efter flytt och födelsedagsfest så är kroppen ganska mör. När allt är slut så kommer fallet, tröttheten. Men det var underbart att så många fina människor kom för att fira min 30-års dag. Jag känner mig lyckligt lottad.

Jag fick en konstig fundering idag, om skillnaden mellan myror och flugor. Att vi som människor idag går mer och mer till att bli som flugor. En myra tillhör en stack, de arbetar och är en del av någonting. Vad gör då en flyga, tillhör den någonting annat än sig själv?
En fluga är fri och obunden, men den tillhör ingenting, en myra har någon slags tillhörighet.

Jag känner att jag måste gå in och få vara stilla, så mycket har hänt utanför mig nu att jag måste finna stillhet innuti...
Det har varit skönt att i helgen få finna min tillflykt vid havet, med frukost, och kärlek...

Det märks att det börjar bli höst, vattnet är inte längre lika klart och öppet. Det känns som om att det är i uppror, att det liksom jag vill bort. Den eviga längtan efter sommaren? Eller kanske vaknar en längtan att få vara vild igen, att få vara ett med elementen, den vilda vinden som river och drar, lockar och vill dra ut det som bara måste ut ur systemet, ut i det fria, ut i den fria friska vinden, släppa lös det som ligger och lurar. För att få ro i själen, innan vintern tvingar in mig i idet.

Det är dags att jag lär mig att njuta av varje årstid, ser dess fördelar. Jag vill se hösten som skördetid, den tid som det jag har arbetat för går i lås. När hösten sen kommer så kommer en tid av kontemplation, att dra sig innåt, vila, för att till våren låta nya idéer väckas till liv.

Kärlek!

Flytten har gått

2006-09-01T10:08:00.000+02:00

Kom nära, men inte för nära!

Flytten har gått igen, denna gång vill jag stanna, i alla fall mer än ett år, kanske två, sen ut och resa igen.

Min rastlösa själ bär mig iväg på äventyr. Jag vill att den ska komma till ro litegrann, ett litet tag, ge mig tid, ge mig utrymme att bara få vara, för en stund.

Födelsedagen närmar sig! 30-års krisen verkar inte infinna sig. På så många nivåer känner jag mig stark. Jag hoppas bara kunna ta hand om den lilla Johanna som finns där, som behöver trygghet och värme så att jag kan hålla den kalla vintern i schack.

Solen lyser in genom det stora fönstret. Hösten är påväg, men solen verkar stanna! Som jag ska njuta den under långa promenader vid havet.

Jag är skör!

2006-08-16T07:36:00.000+02:00

Jag är skör.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att bli starkare.
Jag känner mig skör och bräcklig.

Jag är en ljusvarelse som rör mig på denna jord. Att vara ett med ljuset i denna värld med så lite ljus.

Jag ber i denna stund om ljus. Jag ber ljuset vara närvarande hos mig alltid.
Jag ber om hjälp.
Jag ber att mitt ljus ska få stöd så att min låga kan brinna klart.

Jag ber om hjälp, jag vet inte om jag ensam kan klara mig igenom detta, om jag ensam kan bära all smärta.

Jag vill vara mitt ljus, jag vill kunna brinna klart för alla i min närhet. Genom mitt ljus vill jag sprida kärlek.

Vikten av att inte äga en tv.

2006-08-07T09:41:00.000+02:00

I helgen var det 80-års fest. Veronika, en väninna från förr fyllde 30 år, hennes kille Dan fyller snart 50 år så de firade med gemensam fest i Lund. Han är lärare i filosofi så en del filosoferande blev det. Och för vissa en del vin. Men i övrigt var det underbart att se min lilla Veronoka lycklig.

Varför tycker så många att det är konstigt att jag inte äger en tv? Tänk så mycket som jag slipper se, så mycket ondska i världen som jag ändå inte kan påverka. Lever jag här och nu så kan jag ta hand om mina nära och kära. Tanken är här och nu, och kanske lite på att jag fyller år snart! Shit 30 år. Jag ser framför mig en stor eld.

Susanne sitter i soffan, läpparna är alldeles röda av vinet hon dricker. Hennes blonda hår ser ännu blondare ut i dessa kontrasternas kväll. Hon sitter försjunken i en soffa med filosofi professor Pär. Hon tvingar honom att genomleva den ena idéen efter den andra om diverse filosofer (helst kvinnliga). För att Pär ska njuta av denna situation så matar hon honom med chips och dipp.
Jag inser att båda har en underbar kväll!

Under söndagen så har jag inte ens tillräckligt med energi för att ta hand om mig själv. Jag vill bara vara i min egna lilla bubbla, känna vad som rör sig. Jag längtar efter att få somna vid havet och känna solens läkande strålar på min kropp, och efter många om och men så befinner jag mig till slut där...

Snart är det dags för flytt igen. Jag hoppas innerligt att jag kommer att stanna på den nya adressen en bra tag. Få tid och låta mina rötter få växa sig starka. Jag kan nästan inte föreställa mig hur det skulle kännas att veta var alla mina grejer finns. Ha samma möbler under en lång tid.
Jag vill bygga hem!

Nu far tiden iväg som vanligt, jag har i alla fall ätit frukost!

Luft under mina vingar

2006-07-31T10:04:00.000+02:00

Kreativitet är ett måste för mig. All den energi som rör sig inuti mig måste få ett utlopp, som en ventil. Det är den jag är och det måste jag ta hand om.

Jag har en kreativ själ, en själ som gärna provar nya saker. En själ som gärna förändrar.

-Ja, du har ju mycket luft i ditt tecken säger stjärnorna!!! (Fniss) Inte konstigt då, bra att jag kan skylla på de där skinande sakerna högt där uppe.

Det har äntligen regnat, jag känner hur näringen kommer tillbaka till jorden. Det är underbart, jag hoppas att det regnar några dagar till så att jorden hinner bli riktigt blöt. Då kan jag sitta inne och fixa med alla de saker som jag så länge har skjutit på. Det har verkligen burit emot att arbeta när man kan fara ner till havet och simma i Rans vågor, somna på stranden....

Mitt i allt detta så finns du. *Kärlek!*
En rädsla finns gömd inom mig, jag vill ta ut den och vädra den, så att jag förstår att den bara är en illusion. För det som skiner starkast när natten faller är värmen från dig och din kärlek!

Gråta

2006-07-26T23:03:00.000+02:00

Du vänder dig om i dörren?
-Vem är du?

Hur ska jag kunna svara på det när jag själv inte vet svaret.
Livet är det som far förbi oss, det eviga och föränderliga.

Du korsade min väg och jag korsade din. Dina fotsteg syns tydligt, fortfarande.

I år har jag saknat mig själv, nu är jag här igen. Glöden är tillbaka.

Du skulle vilja se mig gråta?

Känslor i förvirring!

2006-07-26T22:36:00.000+02:00

Så många förvirrade tankar. Huvudet snurrar. Jag tackar min lyckliga stjärna att jag är ledig imorgon. Jag ska ta min filt och mina böcker ner till stranden. Där ska jag ligga och låta alla känslor komma som jag just nu kanske inte orkar känna.

Så mycket snurrar runt mig, vet inte vad det är som är "på riktigt" eller inte. Jag försöker vara stark och känna igenom, men denna gången så lyckas de bra. Förvirringen är total.

Allt som jag gjort verkar få sina konsekvenser till slut. Jag har aldrig velat såra!

Just nu när jag skulle behöva din närhet, var är du nu?

Wild horse!

2006-07-21T11:53:00.000+02:00

Yesterday I was told that I am like a whild horse, that no man can ever tame!

What does that mean for me and my life. Should I belive that it's true. I know it is, but how does that make me want to live my life...

I love to ride free, but freedom is lonley

The snow has fallen

2006-07-18T10:14:00.000+02:00

The snow has fallen again.

The light is too bright.....

I need it in my heart, my very essence.

To grow like a tree!

Alla små saker i livet som får mig att förstå det fina i livet

2006-07-09T08:41:00.000+02:00

Behovet att skriva växer sig större än behovet att sova. Ändå känner jag mig helt slut. Veckan som just passerat har varit en prövning på många sätt. Den har fått mig att öppna mina ögon inför livet, se det som finns och finna lyckan i det lilla ytterligare.

Jag är så tacksam att mitt lilla troll Donna äntligen har fått komma hem igen. Efter att hon rasat ganska fort i vikt så åkte vi in till djursjukhuset med henne. Någonting fel med levern...? Jag började fasa att jag inte skulle få känna hennes underbara kurr vid min sida längre, tårarna kommer. Men nu är hon hemma igen. Hon vill inte äta än, men hon börjar se friskar ut för varje timme som passerar.... Lycka!

Samtidigt är jag sååå tacksam över att Tomas lilla vovve Kasper fortfarande finns med oss. Han utmanade ödet genom att rymma från mitt jobb och ta sig en liten springtur 5 gånger fram och tillbaka över Bergsgatan utan att bli träffad av en bil eller orsaka några katastrofer. För att sedan försvinna.... och först återfinnas två och en halv timme senare flera kilometer bort. Det var länge sedan jag sprang så mycket!! Kan det till råga på allt vara den varmaste dagen i mannaminne samtifigt så blir jag inte förvånad.

Mitt i allt detta så frågade jag min kärlek för en vecka sedan om han vill gifta sig med mig. Han svarade ja!
Efter att ha kännt honom så kort tid så vet jag att det är rätt.
Han är underbar, han får mig att känna mig underbar. Det finns så mycket godhet och kärlek i honom. Jag känner mig i sanning lycklig att få vara vid hans sida. Om ett års tid så kommer jag att vara hans fru, och han min man! *Jag ler, mitt hjärta ler*

En vän Lars ska tillverka våra ringar. Lars är en väldigt speciell man, jag är glad att han vill göra dem till oss. Han har något speciellt, en gåva som han förmedlar via sina stenar. Kanske är det just det som binder oss samman, vår farsination för stenar. Hur många på denna jord kan sitta med en vacker rutil i sin hand och känna verkligheten förändras, hur kristallen tar dig med på äventyr så direkt.

Allt känns så bra, allt faller sig så naturligt. Alla de människor i min närhet nu är jag så lycklig att få vara nära. Min andliga familj börjar samlas runt mig. Min familj, mitt sociala nät som fångar mig ifall jag faller. Jag vet att de finns där för mig, liksom jag finns där för dem. Kärleken är stark och glädjen är stor, att äntligen hitta hem!

Effexor

2006-06-24T17:08:00.000+02:00

2 dagar sedan sista tabletten. Jag är rädd, rädd för att förändras.

Det är så många tankar som far genom mitt huvud.

Kl är kvart över fem. Jag vaknade elva, älskade och åt mat. Det är dagen efter midsommar. Jag mår underbart. Känner mig dock lite bakis (efter ett litet snapsglad med champagne).
Jag vänder tillbaka till sängen för att ge mig själv lite healing, denna gång ska jag gå min egen väg.

Någonstans i fjärran så hör jag telefonen ringa, sedan mobilen. Jag är upptagen med mig själv, att läka. Jag svarar inte.

Telefonen igen, Tomas ringer och väcker mig. Min trygga famn och kärlek. Vi pratar om hur jag känner. Det är så skönt att han förstår det jag säger och kan möta mig, i nuet. Han läker mig av att bara finnas.
Efter samtalet så känner jag mig säker igen.

Jag inser att jag nu för första gången väljer att se varje steg i det som händer. Jag kan följa med och samtidigt reflektera och välja. Se det som sker, istället för att fortsätta utan att se och låtsats att allt är bra.
Jag kan välja att se skeendet på så många olika nivåer.

Jag måste tacka Kajsa för hennes sätt att hjälpa mig att tro på mig själv. I hennes närvo så är jag glad att jag är unik. Jag mår bra av henne, undra om hon vet det, att jag ser det som en gåva. Tack Kajsa!

Så istället för att prata med min läkare och trappa ner medicinen så väljer jag att sluta helt. Jag väljer att vara Johanna fullt ut. Jag väljer att genom mina egna vägar, genom en bra kosthållning och ett aktivt liv, och med stöd av mina vänner så slutar jag nu. Jag väljer att vara mig själv.

Jag vet inte var detta kommer att ta mig.
Jag kan heller inte säga om den jag är nu, en människa som jag tycker väldigt mycket om, är en individ skapad av kemiska preparat, eller om jag är den jag är på grund av de olika förändringar jag gjort i mitt liv under de 2 år som jag ätit Effexor.

Jag ber om att mina vägledare ska finnas med mig under denna tid tydligare än vanligt. Jag ber om ljus och kärlek och stöd från universum.

Jag överlämnar mig, samtidigt som jag samlar min styrka.

Stillhetstvång

2006-06-14T21:25:00.000+02:00

I en tid av förundran,
I en värld av förundran,
Förundras jag,

Jag tvingas att vara stilla.
Under min fot!
Under min fot, växer blåsor.
Jag tvingas vara stilla.

Stilla i tanken.

Jag känner lugnet komma.

Jag skapar,
jag tillverkar.
Jag omformar. Jag skapar.
Jag tar av det förflytna, transformerar det till ett ting av idag, märkt av det förflutna.
Dåtidens skuggor lever kvar.

Jag tvingas vara stilla, men i tanken reser jag.
Jag reser till dig, jag reser i de berättelser jag tar till mig genom att vända blad i den bok som ligger framför mig. Solen lyser, gör mig varm, gör mig lugn.

Du är nära mig.
Jag kan höra dig.
Du finns.
Du finns för mig.
Jag kan känna din värme fast att du inte är här. Hur kan det komma sig?

Jag hör din röst, den får mina hår att ställa sig rakt upp.
Jag ryser.
Allt för att din röst far genom rymden, ända tills att den träffar mig.

Ska jag våga blunda?

-Du gör mig varm när du rodnar.

varmt te med honung innan....

2006-06-09T23:13:00.000+02:00

Fredag kväll. Klockan är elva.
Jag är pigg, men trött. Tack för att jag inte har tv, skulle jag haft en tv så skulle jag antagligen bara satt mig ner och kollat på vad skit som helst. Nu kommer jag istället att dricka upp mitt te, kela med katterna, lägga mig i sängen och läsa en bok eller två.

Det känns lite ensam, men känslan av saknad känns skön i mitt hjärta.

Sov gott!

The teachers you seek are Truth and Wisdom. They are within you.

2006-06-02T20:58:00.000+02:00

Det kommer från ingenstans, och lägger sig som en dimma över min tillvaro. Jag kan känna det. Det finns inget jag kan göra . Jag måste bara låta det komma.

Kanske är det lite som att drömma. Jag kan känna att jag svävar som ovanpå marken. Mina fötter nuddar knappat asfalten där jag går.

Allt jag vill göra är att lyssna på musik eller läsa dikter. Jag måste få gå in i mig själv. Tänk att sitta nere vid havet och dricka något varmt och se solen gå ner. Jag kan känna att jag söker det lugna, stillsamma.

Jag känner en närvaro, som om att det är någon som vill säga mig något.
Den säger till mig att jag ska ta var dag som den kommer, stanna i nuet.

Just nu så trivs jag väldigt bra där jag står i livet. Men jag har inte en aning vad min nästa steg ska bli. Det är skrämmande, samtidigt så kan jag på allvar vila i det som finns just nu, mina tankar far inte iväg till andra platser på samma sätt som de brukar. Jag kan inte i mina tankar eller drömmar fara iväg och längta mig bort.
Allt som är är nu. Jag älskar den jag är just nu. Livet är underbart, just nu!

Mina två sidor! Mina två katter!

2006-05-31T15:21:00.000+02:00

"A disruption of energy serves to bring more clarity. Bless it."

Jag har blivit varskodd om att bara en av mina sidor på min blogg får komma fram. Jag har inte funderat så mycket på det själv, men de som bara känner mig genom att läsa de som jag skriver skulle aldrig kunna tro att det finns en annan sida av mig som är så olik denna.

Mina två katter visar detta ganska bra, så låt mig få presentera; Cherokie

Denna varelse gömd i en väldigt vacker kattkropp är mitt lilla hjärta. Att se in i hennes ögon är som att se in i en annan värld där det finns en värld av vishet. Denna vackra dam är mycket medveten om sin skönhet. Hon är smidig och njuter av varje stund av kel och mys som hon kan erövra. Att sova på min huvudkudde bredvid mig ser hon som en självklarhet.

Donna däremot;

är tjejen med energi. Man kan se henne smyga fram i lägenheten med ögonen lysande av bus. Hon älskar att hitta på hyss. Att busa är det som hon lever för. Att komma med små kärleksbett på morgonen på mattes ben är underbart tycker Donna. Att leva med Donna är att alltid ha något att göra, inte en stund är tråkig när detta lilla underbara odjur sätter igång med sina små äventyr.

Jag är precis så. Ena delen av mig är djup som en ocean. Här finns känslor och tankar som har funnit i evigheters evighet. Här finns en vilja att veta allt och känna allt och uppleva allt. Jag har mitt skrivande som en ventil för att kunna överleva i den här världen. När det rör sig för mycket innuti så måste jag skriva av mig.
Den andra delen är en busig del. Detta är delen av mig som har så otroligt svårt att sitta still. Detta är den impulsiva delen, den drivande delen, den aktiva delen.

Allt detta är det som är Jag. Mina två delar är så olika att de ibland har svårt att leva ihop, haha!!
Men i båda delarna finns en otrolig kärlek till livet, samt en väldig nyfikenhet. Nyfikenhet på hur världen fungerar och hur jag kan röra mig i den.

Johanna

Min trygga hamn

2006-05-31T15:07:00.000+02:00

jag känner mig svag i kroppen, huvudet är tungt. Det kliar i halsen. Samtidigt som jag är varm så fryser jag. Gud va orättvist säger jag och tycker lite synd om mig själv. Men är det egentligen synd om mig, om jag tänker efter....

Jag har just kommit hem ifrån en annan del av Malmö. En del som jag inte sett på länge. En del av staden som jag inte tror att alla vet finns.
Att fara igenom denna del är som att säga farväl till sverige och entra ett helt nytt land. Det som avsöjar att det fortfarande är i mitt hemland jag befinner mig i är att det doftar sommar och syren, att det i magen finns en känsla av att jag befinner mig hemma.

Vi passerar ett bostadområde. Vi känner båda skillnaden. I en lägenhet så är ett fönster sönderslaget. Det ligger skräp överallt på gatorna. Ännu fler fönster som är sönder. Allt känns gammalt och skitigt. Undrar varför ingen bryr sig om dessa lägenheter och detta område.
För att ingen bryr sig om dessa människor....

Jag blir så illa berörd. Ska det vara såhär. I det Sverige som jag tror att jag bor i så ska alla behandlas lika. Om någon har sönder mitt fönster så ska min hyresvärd ordna det så fort han bara kan.

Det finns säkert en massa fakta som jag inte känner till. Jag vet bara hur viktigt det är för mig att ha mitt trygga hem att falla tillbaka i. Efter en hel dag på jobbet så är det skönt att komma hem till sin trygga vrå och bara slappna av. Känna värmen och tryggheten. Det är en av de viktigaste sakerna för att jag ska kunna slappna av och fungera normalt i tillvaron.
Även om jag flyttar ofta så är mitt hem det ställe som fungerar som min trygga hamn.

Dramatisk himmel, jag är full av förundran!

2006-05-26T11:03:00.000+02:00

En dag kommer och går, hela livet passerar. Allt som händer, tar vi oss någonsin tid att känna efter.

Kanske är det så att jag känner efter för mycket? I varje stund, istället för att bara följa med, se vart resan tar mig...
Är jag rädd för att göra fel? Vad är mina mål i livet?

Just nu har jag en massa illusioner (konstigt, det var inte alls det ord som jag skulle skriva, men det tvingade sig på mig??) visioner om hur jag kan leva ett bra liv. Det är idéer som jag gått runt med under lång tid, men det är först nu som det verkar vara möjliga att genomföra.

För ett tag sedan så valde jag att släppa alla mina gamla värderingar för att ompröva dem, för att se om de fortfarande var jag, eller om de bara följde med av gammal vana. Detta gör att jag nu ofta kan känna mig vilsen. Den grund jag förut hade att stå på var inte tillräckligt stabil. Jag var tvungen att rasera den för att kunna bygga nytt.

Nu står jag här mitt i livet. Jag tar en dag i taget. Jag trevar mig fram lite grann, känner efter.
Allt det gammla som bara fanns där utan att fylla någon funktion är nu borta. Det är spännande men samtidigt skrämmande.

När det liv jag hade satt upp för mig raserades så följde mycket annat med. Detta är reaktionen. Jag har gjort mina val, detta är vad som följer...

Det är så mycket jag vill prata med dig om, få förklarat, förstå.

Dags att ta ett djupt andetag!

2006-05-22T19:01:00.000+02:00

Världen rör sig i en väldig fart, hur ska jag hinna med?
Jag måste ta ett djupt andetag, jag måste hinna landa. Jag måste få låta min själ få tid att känna sig hemma. Jag måste få känna mig hemma.

Jag känner att det finns tårar som vill fram, tårar och trötthet. Jag har varit så levande och pigg i flera dagar. Nu måste jag retirera och hinna ikapp. Men jag är lycklig innuti. Jag lever ett underbart liv. Jag måste bara dra mig tillbaka för att kunna uppskatta allt det underbara.

Underbar musik fyller mitt hem. Donna spinner så fint, efter att ha bitit mig lite kärleksfullt i benet. Mitt lilla bustroll.

Tomas.
Jag är glad att du har landat i mitt liv, i allt det som är jag. Jag känner att vi har en fantastisk resa framför oss.
Jag vill lära känna dig och den du är. Just nu är du som en gåta som jag bara vill kasta mig över för att lösa. Jag måste lägga band på mig.

Det växer något i mig,
det som kallas kärlek!

Till minne av en kärlek

2006-05-20T00:13:00.000+02:00

En känsla växer sig stor. Stor i en liten kropp.
jag har lämnat dig för alltid. Jag kan inte lura mig själv längre att tro att det vi hade är mer än bara minnen.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Jag kommer alltid att älska dig. Men jag har hittat någon annan att älska och dela mitt liv med.

Att våga släppa taget har inte varit lätt. Jag gråter när jag ser dig, jag gråter för allt det som vi hade och det som vi aldrig kommer att få tillbaka. Samtidigt så fylls mitt hjärta av kärlek. Jag vill att du ska få ett bra liv. Att du ska få uppleva all den kärlek som du förtjänar. Jag vet att du nu känner att ingen kommer att älska och få dig att känna det som jag lockade fram i dig. Du måste bara läka. Ditt hjärta måste få läka. Sedan så kommer en ny kärlek att komma in i ditt liv. En underbar kärlek...

Du har varit mitt allt i så många år. Nu hoppas jag att du kan stanna som en underbar vän. jag vill inte att du ska förvandlas till ett minne.
Jag vill inte förlora dig helt.

Rabarberpaj!

2006-05-14T20:21:00.000+02:00

Mitt hjärta vilar, finner ro i sig själv.
Jag vill vara sann mot mig själv och min omgivning.

Det har varit en underbar helg. I fredags så samlade jag vänner runt mig. Att känna vårmen från vänner och sina kära är en slags lycka som jag mer och mer börjar inse. Jag ska försöka ta tillvara på och skapa fler sådana stunder.
Hur man än kan tycka att man behöver det eller det så är det de enkla tingen i livet som räknas. Att vara älskad och kunna älska tillbaka.

Kärlek!

Lycka!

2006-05-09T09:54:00.000+02:00

Än en gång har jag börjat att läsa en av Paulo Coelho`s böcker. Denna gång är det Zahiren som lockar mig att vända sida efter sida.

Hans böcker får mig att tänka, får mig att reflektera på ett sådant sätt som jag älskar. Tack Paulo för din förmåga att öppna digsjälv så att jag kan gå djupare in i mig själv.

Det som snurrar i mitt huvud just nu är lycka. Vad är det som får oss att känna lycka? Är jag lycklig där jag är just nu?
Jag tror att jag ser på livet och lycka just nu ungefär såhär;

Om jag följer mitt hjärta dit det tar mig så går jag min väg, och sålänge det känns bra och som om att det inte finns för mycket motstånd i min väg så är jag på rätt väg.
Om jag gör det som jag vill och hela tiden pressar mig själv att vara sann mot mig själv och min omgivning. Om jag hjälper mina nära och kära på bästa sätt så att de mår bra. Om jag lyckas vara medmänniska framförallt. Om jag vågar göra det som jag egentligen inte vågar göra.
Om jag lyckas med allt detta så känner jag att jag lever fullt ut, då gör jag saker som jag inte behöver ångra. Då lever jag ut min fulla potential. DÅ- då kan jag anse mig själv vara lycklig fullt ut. Då lever jag min dröm.

Just nu så ler livet mot mig! Sommmaren närmar sig med stormsteg. Och med den kärleken.

Just idag är livet underbart! Just idag ler mitt hjärta av lycka!

Vår och allt vad det innebär!

2006-05-08T19:11:00.000+02:00

Löven lyser gröna på träden. Våren väcker allt till liv.

Jag tar ett djupt andetag och inser att min allergi också har vaknat till liv. Snyft.

*Kliar mig försiktig i ögat. Kanske är det så att de ser ännu grönare ut nu, i kontrast med det röda!*

Kärlek

2006-05-05T08:40:00.000+02:00

Ge mig det jag inte själv kan ge mig och jag kommer att ge dig allt jag kan för att ditt liv ska bli underbart.
Samtidigt som jag lever för dig så lever jag för mig. För mig och mina intressen.
Det finns så mycket att brinna för.

Jag har en vision om en bättre värld, jag tror att vi kan skapa den tillsammans. Kärlek föder kärlek. Jag föder dig, du föder mig. I eonder har det varit så. Ett tag har vi slummrat för att nu pånytt födas igen. I denna underbara värld. Jag tror att vi tillsammans kan få den att åter grönska. Jag tror att våra hjärtan kan föda så mycket kärlek och glädje att ni inte kan motstå den.

Kärlek är en gåva som vill ges, eller måste ges. Den kan inte behållas. Den kommer till dig, du njuter av den och tar den till dig djupt i ditt hjärta. Sen ger du den vidare till nästa och nästa..... Utan att blinka kommer den pånytt igen. Allt du behöver göra är att öppna dina armar och be om att få. KÄRLEK

Jag öppnar mina armar och blundar och ber!!!

Tisdag, fast måndag!

2006-05-02T09:34:00.000+02:00

Tisdag, fast måndag!

Jag har haft både en undebar helg och en helt faslig helg. Den började bra, gick över till riktigt otäck för att sedan bli riktigt bra igen. Att livet kan gå i sådana vågor, att känslor kan komma och gå så mycket?

Nu har jag landat, puh, och vattensängen är installerad (det tog bara 3 dagar)!

Tisdag fast måndag....
Dags att gå till jobb....

Simlektion

2006-04-28T07:09:00.000+02:00

Dagens motto!
"Varför göra det lätt fär sig när man kan göra det svårt"

Precis, det är just så det känns. Att bara ta den enkla vägen, vad lär man sig på det? Näe, usch. Jag vet inte. Jag inser att jag behöver högre makters hjälp.
Som Lena skulle ha sagt, det är bara ett I-landsproblem. Men, ändå ett problem.
Sista dagen inför detta tunga beslut.
-Vilket jobb ska jag välja!

Vaknade upp igår och insåg att jag nog hade druckit för många öl kvällen innan. Men bandet "The Tiny" var underbart. (SheMusic på Inkonst i Malmö)
Att jobba dagen efter gick sådär. Trött, trött.
Trött.
Men musiken fick mig att skriva, tömma mitt förvirrade inre.

"You say don't want me no more.
I say why?
You say;
-It's raining outside!

You look down,
and then you stare at me with thouse eyes,
eyes like a river.

Suddenly I feel I can't swim!"

Men idag lyser himlen blå, och idag ska vattensängen installeras.

Underbara torsdag

2006-04-27T08:49:00.001+02:00

Lugnet lägrar sig över lägenheten!
Man kan se spåren efter striden.
De två rivalerna har smugit sig tillbaka in i skuggan. De slickar sina sår(lägger luddet på plats)

Det enda spår som nu ligger utspridda på mitt golv är de tussar med ludd som de lämnat efter sig!

(Varför har jag lyckats ladda ner julsånger? Nästan mitt i sommaren?)

Klockan går för fort som vanligt. Jag har massor att göra, massa måsten som ligger och ruvar. (men kaffet smakar gott och musiken som sprider sig i rummet är skön, och katterna myser så skönt..........
Jag ska nog sitta här och bara vara ett litet tag till).

Det är trots allt dessa stunder som är livet!

Zahiren

2006-04-26T10:20:00.000+02:00

Det har regnat hela natten, utanför och innuti har regnet fallit.

Morgon, regnet faller på mitt sneda fönster, tack vare min underbara vindsvåning så kan jag se molnen röra sig längst himlen, och både se och höra dropparna som faller tungt.
Det är så mycket som rörs upp, för att sedan falla på plats igen.

Huvudet värker som om jag druckt mig berusad igår, men det är tårarna. Dessa tårar.

I mitt huvud så far tankarna, de far som moln. Jag vet att snart så har stormen avtagit. Lugnet kommer åter igen att lägra sig, solen kommer att lysa. Jag kommer att sitta där och le mot solen som förr. Jag kommer att kunna dra ett djupt andetag och inte känna annat än kärlek runt mig. Jag vet det, men ändå så ligger det blöta kvar från gårdagen och det får mig att rysa.
Det får mig att vilja återvända till sängen och värmen.

Till värmen som jag hoppas ska tränga hela vägen ner till hjärtat.

Och allt detta är bara en önskan att bli sedd.

Tårar

2006-04-25T23:19:00.000+02:00

Tårar som rinner nedför mina kinder.
Varför påverkar du mig så.

I min dröm så kommer du och lägger dina armar om mig och ser på mig som ingen annan kan, ser in i min själ.
Länge sedan var det, kommer den känslan någonsin att komma tillbaka?
Kommer någon att kunna möta mig som du?

Nu kommer det äntligen, de tårar som jag väntat så länge på, kom och ge mitt hjärta ro så att det kan älska igen.

Det gör ont när ett hjärta faller i bitar, det gör ont när det sakta läker.

Men kärleken är för skön för att jag ska kunna vända den ryggen. Jag hoppas bara att den kan komma till mig igen, måste bara läka först. Jag hoppas att den som vill känna mitt hjärta ska ta det försiktigt, det är inte lika tåligt som innan.

Katterna ligger tätt tillsammans på mitt golv. Donna ligger med tassen mot Cherokie, för att känna hennes värme och trygghet.
För mig väntar en stor ensam säng. Utanför mitt fönster ligger natten tyst och ruvar.
Natt ta mitt hjärta med dig....

avstamp

2006-04-25T20:56:00.000+02:00

Att leva sitt liv utan att ge avkall på sig själv, att stå helt och fullt ut i sin sanning. Jag önskar jag kunde, men det beyder att jag i varje ögonblick måste känna efter så pass mycket att jag är rädd för att jag ska glömma bort att jag lever.

En sanning idag behöver inte vara min saning imorgon.

En underbar vän till mig rör mig så på djupet, de ord han säger till mig de stannar hos mig. Han reflekterar min sanning. Han ser mig för den jag är, just nu. Samtidigt som jag tror att han inte ser mig alls. Eller snarare är det så att jag inte vågar visa allt för honom. Tänk om det han ser inte längre är vackert för honom.

En annan vän rör mig också. Han rör mig såpass att jag inte längre vet vem jag är. All min självsäkerhet försvinner. Det jag älskar hos mig själv är jag rädd inte ska duga till. Jag tvingar mig till att bli bättre, eller bara annorlunda.

Jag ser mig själv som ett yrväder, som just nu kanske är lite vilse, som skulle vilja hitta till en hamn. Om bara för ett tag bli mött och omhändertagen.

2006-04-24T07:53:00.000+02:00

Utanför mitt fönster kan jag se sommarens färger försiktigt visa sig på himlen. Vintern har äntligen fått ge vika. Sommaren är på väg!

Det är svårt att förklara, men känslan av sommaren finns där, både innuti och utanför mig.

Två katter ligger och sover bredvid mig. Det tar på krafterna att rusa runt och slå kullerbyttor i lägenheten.
Andas in, sakta andas ut. Och det underbara kurrandet

Sakta går jag in i mig själv....

Dags att börja ett nytt liv!

2006-04-23T23:47:00.000+02:00

Natten faller, liksom jag faller.
Vad faller jag till, jag vet inte längre vad det är jag faller från. Från mig själv eller till mig själv.

Min katt spinner på min mage, små under som får mitt liv att lysa klarare. Ett av livets små mirakler.

Nej, nu är det dags att brja ett nytt liv, jag tror jag börjar med att sova!

Ljus och Kärlek!!!!!!!!!!

Att falla in i sig själv!

2006-04-21T07:34:00.000+02:00

skriva, att lämna ut mitt innersta! Det som jag vill få ur mig, men inte vill prata om!

Hon gick över isen, under sina fötter kunde hon se sig själv. Jag, tanken fanns där med ens...Skrämmande. Vem ska fånga mig när jag faller?

Lugn, musiken flödar genom rummet. Morgonen kliver sakta in genom fönstret. Molnen ligger täta, vem ska vinna kampen idag, våren eller vintern? Solens strålar kämpar för att nå igenom, liksom jag kämpar.

Jag sluter ögonen, ser framför mig ett helt nytt landskap. Det är drömmen som kallar, det är du som kallar. Var bär färden av denna gång?
En doft av sommar sprider sig i rummet.